Nu återgår allt till normala vanor igen. Julen är över. Pappa och Mili har åkt hem och barn och barnbarn har ätit kalkon med oss.

Det har blivit dåligt med promenader och även fotografering. Men Razzel har fått motion i alla fall. Sprungit i djupa snön efter sina vedträn. Tog också ett par bilder ett par dagar innan julafton. Solen var så otroligt vacker. Syns väl kanske inte riktigt bra på bilderna.

Försökte fånga solen

Skulle kanske haft det andra objektivet på

Pappa och Mili kom på onsdagen och som vanligt blev det rökt lax och stuvad potatis till middag.

Halva laxen

Mmm den bara smälte i munnen.

Dan innan dopparedagen så klädde vi som vanligt julgranen och satte skinkan i ugnen.

En jättefin gran är det

Fastbunden i kakelugnen - för säkerhets skull.

Mysigt med brasa och mycket ljus.

På julaftonskvällen skulle jag gå ut och rasta Razzel. Stövlarna som är så smidiga att ta på sig men ack så hala. Gick ut på trappen och vid näst sista steget åkte benen bara iväg, så jag drattade rakt på rumpan. Borde ju landat mjukt men trodde skinkorna skulle hamna uppe i strupen. Djävla  vad ont det gjorde.

Så sedan dess är man stel som en pinne. Ryggen blev ju inte bättre kan jag säga.

På juldagen kom så barn och barnbarn för att äta kalkon. Det är tredje året vi äter kalkon i stället för julmat på juldagen.

Ett stycke kalkon i ugnen.

Maja undersöker veden noga

Mycket noga...

Ja väldigt noga...

Lars-Åke och djuren tänder brasa innan gästerna kommer

Känns i ryggen säger Lars-Åke

Mattes fina kille kollar in vad husse gör

Razzel fick sedan vara i kapprummet när barnen kom. Han är ju lite osäker på barn så jag liter inte riktigt på honom.

Lucas och mamma Jessica

Matkön

Tilda tittar förskräckt! Vill inte vara med på bild.

Sedan blev det julklappsutdelning

Jessica tyckte i alla fall att Razzel skulle få komma in om barnen tog det lugnt och inte hoppade och skuttade.

Så jag fick komma in.

Och han skötte sig exemplariskt. Stolt matte   

Lucas skötte sig också så det var lugnt

Idag tog jag i alla fall en promenad kände att jag måste röra på mig. Men det gick inte så fort. Var lite stel och ömmade. Men Razzel var lycklig i alla fall.

Tog inte med mig kameran för jag tyckte inte jag var så gångbar ifall jag skulle dratta omkull en gång till.

I morgon är det jobbardag igen.    Men, men det är ju bara ett par dagar sedan är det nyår och ledigt igen.

Tjingeling   

Mia